sundsvall

Förr om åren gjorde Dramaten gästspel ute i landsorten, det var stort - och den här händelsen hampade sig i slutet av 60-talet.

Under skoltiden extraknäckade jag som rockslusk på Folkets Park. Till Parken  hörde även en - med landsorts mått mätt -  rätt juste fullutrustad teaterlokal med cirka 400 sittplatser och en ordentlig scen.

Dramaten hade alltså gästspelat i min vackra barndomsstad i Ådalen. Tyvärr kommer jag inte ihåg vilken pjäs som framfördes, men det var naturligvis fullsatt,  och den lokala kultureliten var överförtjust.

Efter föreställningen ombeds vi, i klädlogen vara kvar på våra poster  - eftersom ensamblen och några lokala högdjur skulle umgås och äta, som jag numera förstår - en enkel supe. Det var ju inget direkt offer från vår sida, som fattiga studenter var vi inte ointresserade av att tjäna ytterligare några kronor extra!

Där står jag som en enkel, obetydlig kugge i en klädloge i södra norrlands kustland - då den (redan) berömda Margaretaha Krook kommer, just till mig för att i min vård överlämna en gråbrun kappa. Hon kunde se verkligen neutral ut (och det gjorde hon - tyckte jag) - och min tanke var nog bara att hänga in kappan och sen ge henne brickan - och det gjorde jag. Sen gick hon sin väg. Jag tror inte ens att vi sa hej, men det borde vi ha gjort, men det har jag inget minne av!

Margaretha Krook, född 15 oktober 1925 i Stockholm, död 7 maj 2001 i Stockholm.

 

Efter en sejour som flygvärdinna efter andra världskrigets slut flyttade hon från Rom till Stockholm, och utbildade sig till skådespelare vid Dramatens elevskola. Bland hennes klasskamrater fanns bl.a. Jan-Olof Strandberg, Allan Edwall, Max von Sydow och Jan Malmsjö.

 

I sin karriär kom hon ofta att kreera kraftfulla roller, som exempelvis Mutter Courage, Gertude Stein m.fl. Hon gjorde också ett flertal komiska roller, både på scen och film, bl.a. som mamman i Gösta Ekmans film Morrhår och ärtor från 1986. Insatserna i radions På minuten är också legendariska, men mest känt inom det komiska facket är väl ändå hennes utrop "Ta'rej i brasan!" från TV-sketchen Skattkammarön. Hon tilldelades O'Neill-stipendiet 1974.

 

Hon reciterade Alfred Tennysons Nyårsklockan på Skansen åren 1997-2000 (en uppgift som för närvarande innehas av Jan Malmsjö).

 

 Margaretha Krook avled av cancer på Ersta sjukhus i Stockholm 2001. Strax efter hennes död uppfördes en staty utanför Dramaten i Stockholm föreställande skådespelerskan. Statyn, som hålls ständigt uppvärmd, skapades på initiativ av Marie-Louise Ekman.