Slipsnissarna göder varandra

Idag behöver jag inte formulera mig själv ang. slipsnissekrisen vi genomlider, det gör Kalle Olsson i Dagbladet. På sidan 2 skriver han om bank- och finanskrisen, och girigbukarnas pensioner (som egentligen är lön och/eller bonus). Jag fortsätter på samma tema, men jag är inte opportunist. Redan år 2000 höll jag på att få slaganfall på frimicklarens Lars-Eriks Peterson (Skandia) och dennes mijardbonusaffärer.

Kalle Olsson menar att toppskiktet i Sverige består av en liten klick slipsnissar som vet att göda varandra på de mest smaklösa sätt. Det är ingen som helst rim och reson att kunna casha in 100- 200 mkr i pension, om man jobbat som bankdirektör i endast 1 och ett halvt år.

Nordea - som har fått mest publicitet - försvarar sig med att det är branschstandard, att ge höga pensionsrättigheter. Mats Odell som genom staten godkänt beloppen, säger numera att det är för höga belopp. Men han vill inte göra något åt saken.

Pensionsfrossan är lika påtaglig i Handelsbanken, som ska betala 71 oligarker i bankledningen 1.600 mkr i pension

Om nu pensionbeloppen skulle vara branschstandard, är det väl bara att ändra på standarden. Det måste vara hur lätt som helst att hitta en VD för Nordea som skulle tänka sig att slavarbeta för blott 2 mkr/år (dvs en tredjedel av nuvarande branchstandard) och sen erbjudas en pension på 10-20 mkr (dvs en tiondel av nuvarande branschstandard).

Girghethetens fula tryne har gett ett nytt ord branschstandard. Och som vanligt är det lätt att leka med mina spar- och pensionspengar, och låtsas som att det är marknaden som betalar, när det i själva verket är du och jag som betalar kalaset.

Bankdirektörerna får inte jobb pga kompetens, utan dom får jobbet för att dom känner rätt slipsnissar. Likadant fungerar utnämningsmakten. Det är fán dystert! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback