sundsvall

Det råder global finanskris. Regeringarna pumpar in så mycket pengar i betalningssystemen att man häpnar. Hur kan detta ske i alla länder samtidigt? Jag kan inte påminna mig att jag givit min bank tillåtelse att spekulera med mina sparpengar. Det är värre än värst,  helt oseriöst - Ebberöds bank i internationell tappning. Ren humbug.

Törs man fråga hur krisen har upptstått. Dåliga bolån i USA är en förklaring, men det måste finnas fler.

Jag undrar också var alla pengarna som betalas in i bankstöd - tar vägen. Varför behövs dom, vilken nytta gör dom? Har inte bankerna tillgångar nog, för att klara sina säkerheter?

Vilka är det som vunnit på krisen, inkl. åren före?

Svaret är enkelt. Följ pengarna, som går till bank/finans, inom bank, utdelning till ägare, girighet och pensionsfondenas flathet.

Någon vinner alltid på kris. Borde inte någon vederhäftig person tala om vilka vinnarna är snart!

I torsdags (10 juli) var jag på IP i Sundsvall och såg Giffarna Sundsvall förlora med 3-2 mot IFK Göteborg i kvartsfinalen i svenska cupen i fotboll. På den södra läktaren, såg jag den förre Göteborgskamratstjärnan, Håkan Mild, som verkade nöjd med, vad det egna presterade på konstgräset.


Håkan Mild är född 1971 och är numera sportchef i IFK Göteborg. Han var med i bronslaget i USA 1994. 74 A-landskamper finns på hans CV. Han har 5 SM-guld som spelare och ett som ledare (2007). Han ser vältränad ut, fortfarande. Han var en kämpe på plan, med god fysik och hårdhet i den seniga kroppen.

Min blogg, Latmasksamtal, verkar ha försvunnit, förhoppningsvis tillfälligt - i cyber! Nånting har hänt i flytten. Ska undersöka.

När vi kom från Paris i måndags, mötte vi helt oväntat - Peter Stormare, på Arlanda. Han försökte göra sig osynlig, eller i vart fall mindre exponerad - mot en vägg. Det kan inte vara lätt att vara kändis. Inkognito är dom sällan/aldrig!



Han föddes 1953 (Kumla), men växte upp i Hälsingland. Heter egentligen Storm och är 191 cm lång.

Bra i allt han gör! Fargo, Prison break, så ska det låta - whatever!

Han är genuint bra. Med nyspråk, skulle man kanske kunna säga fetbra! Hans kultstatus försämras inte av TV-serien i SVT - Slottet, där han en natt inte kan sova och går lättklädd över till Jan Malmsjös rum, och naken lägger sig på golvet för att sova Ett sådant apart, förhållningssätt gillar jag.

Jag gillar - men har aldrig träffar Krister Henriksson (f -46). Han är bra jämt. Oftast får han snälla roller, det skulle vara kul att se honom som psykopat i en thriller!



Arlanda Express prövar en ny idé, genom att låta kändisar hälsa oss välkomna till Stockholm. Förutom gedigen skådespelartalang ( i släkten, dom flesta kommer säkert ihåg pappa Anders). Han har en intressant - black velvet vocie! Det gör knappast , hom sämre som skådis!

Det kommer flera inlägg framöver.

Herrgud - inte ett inlägg på ett halvår. Det måste jag göra något åt.
Uppenbarligen finns det en och anna läsare, visserligen inte så många, men ändå några.
Vi får se vad det blir, framöver.

Jag tror att fd. advokaten och brottaren, numera förtidspensionären Pelle Svensson - även gillar fotboll och i synnerhet Gif Sundsvall. Han brukar i alla fall synas på Norrporten Arena, oftast på sektion B/C på södra läktaren, när GIF spelar.



Pelle Svensson föddes i Sollefteå 1943. Han har två VM-titlar (70 Och 71) samt ett OS silven 1964.

Som advokat var han ofta rubrikernas man. Han försvarade bl.a. Juha Valjakala (Åmsele-morden) och det blev också medialt intressant kring bombmannen Lars Tingström´s testamente, som ledde misstankar mot Christer Pettersson och denens inblandning (gärningsman) i mordet på Olof Palme.

Det är ett osedvanligt energiskt självberikande säckgäng vid regeringsmakten just nu.

Inga skandaler tycks bita på Moderatarna. I synnerhet inte om det är män, som gjort skandal. Kvinnorna (Borelius Stegö-Chilö) fick sparken innan dom ens hunnit börjat. Tobias Billström, som licensskolkat sitter lugnt kvar. Bildt bryr sig inte, Borg och Littorin har rökt braja i parti och minut. Fjollminister Carlgren har fuskat till sig extra slantar från riksdagen.

När ska skandalerna kräva nån tribut, i form av avgång. Men det är klar, ingen normal människa lämnar väl platsen närmast köttgrytan frivilligt.


Att arbetsmarknadsminister Sven Ove Littorin inte har någon (erkänd) akademisk examen, det har vi förstått sedan länge. Det är ju beklämmande att han måste köpa en examen, från ett amerikanskt fakenuversitet. Det skulle nästan vara kul att se hans examensuppsats! Men så elaka ska vi väl ändå inte vara!

Men att han köpt en examen från ett fuskuniversitet i USA, och sen låtsas som det regnar, är naturligtvis skandal. Han som predikar etik och moral, och vikten av att arbete, och inte ligga samhället till last. . Det tycks bara gälla andra, och inte han själv!.

Moderatsäckgänget har vi fått för våra synder, det är tre år kvar på mandatperioden, och fetet är naturligtvis Göran Persson´s, som drabbades av storhetsvansinne och moderat feberyra, som gjorde att vanligt folk inte längre kunde rösta på såssarna. Och dom andra godsägarna och förmögna, höll väl till höger/höger som vanligt.

Ola Ramstedt var personaldirektör på det förr fina försäkringsaktiebolaget Skandia, numera skandaliserat utom räddning. Han skrev på fakturorna, som gjorde att de giriga direktörerna på Skandia fick sina lyxlägenheter lyxreonverade på försäkringstagarnas (i Skandia) bekostnad. Nu ska hans tillkortakommanden prövas av Hovrätten och i potten ligger två års fängelse, grov trolöshet mot huvudman.



För några år sedan hade jag sällskap (i meningen att vi åkte med samma plan till Sundsvall) och sen såg jag Ramstedt och hans anhang på den påföljande Skandiadagen, som hålls årligen i Sundsvall.

Jag minns att jag tänkte då, vilka fjolliga typer (bara medelåders män som svassade och fjäskade för varandra och poserade) med sina fönade frisyrer och moderiktiga blå, svarta och grå kostymer. Det är lätt att spendera andras pengar knorrade jag, för mig själv.

Jag kommer aldrig att köpa en försäkring i Skandia tänkte jag och kastade ett getöga mot Ramstedt. Redan då¨- tror det var 2002 - hade jag ett horn i sidan till Skandia efter den famösa bonusutdelningen till den dåvarande vd:n och frimicklaren Lars Erik Peterson.

Det här skulle kunna vara, Mats Bergstrand, debattredaktör på DN. Men det vet jag inte säkert, han gillar att vara hemlig (när det passar). Bergstrand har ett av Sveriges mäktigaste jobb. Han väljer ut vilka som ska får skriva debattartiklar i Dagens Nyheter.

Dessutom är han medlem i en fd hemlig maktgubbklubb - och det må så vara - men ändå inte.



Det pikanta är att han låter sina fd hemliga kompisar skriva artiklarna och därigenom styra debatten. När Bergstrand konfronteras med detta dilemma, blir hans lakoniska svar att han inte tror att det påverkar hans ställning som journalist, och allmänhetens förtroende för honom.

Sicken tok!



Jag har visserligen ingen illusion om att Pressen och media är obundna. Bonnier styr nog redan opinonen med järnhand, men nog är det bedrövligt att vänskapskorruption ska få frodas så fritt, utan styrsel och kontroll.

Det är klart att Bergstrands maktexcesser påverkar förtroenden, det påverkar i alla fall mitt, och det är redan lågt mot journalister i allmänhet och politiker i synnerhet

Dagens dummstrut förärar jag Mats Bergstrand för hans folkförakt.

För några år sedan såg vi en show med Joe Labero (f -63 Lars Bengt Roland Johansson) på Sporthallen i Sundsvall. Det var imponerande och kul att se. Innan var jag inte direkt sugen att gå - men jag blev, som sagt, positivt överraskad.

När jag åkte tåget hem från Stockholm i torsdag läste jag en artikel som handlande om Labero/Johansson. Hans dröm var att uppträda i Las Vegas, och det är inte förvånande. Det som däremot förvånade lite var hans öppenhjärtighet i frågan varför det änn inte blivit så.

Han menade att detta mest berodde på artistbokarna i Las Vegas företrädesvis var homosexuella, och att dom, så att säga gynnade spelare i det egna laget. Hoppsan - tänkte jag, det var ju inte särskilt diskret och taktiskt/praktiskt uttryckt. Sen spädde han på att det också berodde på dollarmiljonärerna och judar med pengar. Oj oj oj - tänkte jag, som själv kan ha svårt att sortera begreppen, och ibland fäller en och annan ogenomtänkt kommentar, när hjärnan inte hinner med munnens rörelse. Här ligger man i lä!



Här öppnar sig naturligtvis en ocean av funderingar. Skulle Labero, t.ex. känna sig bättre till sinnet om han i stället motarbetades av heterosexuella artistbokare?

Det finns naturligtvis flera reflektioner att göra. Undrar hur han får ihop dollarmiljonärerna och judar med pengar!

Sen är det ju inte säkert att han sagt allt, som står i tidningen, han kanske är felciterad i någon del och kanske inte vill vidkännas allt det skrivna. Men finliret tar vi en annan gång!

Man blir ju ändå impad - han är en ny favorit, tagen till mitt hjärta - men på ett manligt och heterosexuellt, fridmodigt sätt!

Jag vet inte hur man ska definiera Fredrik Sundfors (f 1971). Är han mest kändis eller idrottsman, eller båda?

Under alla omständigheter är han målvaktsfavorit på Norrporten Arena, där Gif Sundsvall är norrlandslaget, och FS är målvakt. Han är duktig keeper, med blixtsnabba reflexer som varumärke. Vanligtvis publikfavorit med faiblesse - matchavgörande räddningar.

Hade han spelat i ett bättre lag, hade han varit mångfaldig landslagsman.



När jag handlade på ICA Ettan, Granloholm - Sundsvall,  i eftermiddag, efter jobbet stötte vi på varandra, men vi känner inte varandra. Han ser vältränad ut - en riktig målvaktstyp, cirka 184 lång, kring 80 kg.

Omkring 1507 målade Leonardo da Vinci (1452-1519), porträttet som senare gavs namnet Mona Lisa. Han började visst måla den, några år tidigare.

Numera finns oljemålningen på Louvren i Paris.



Porträttet/målningen är mycket mindre än man kan tro, i vart fall, för mig. Blott 77 x 53 cm! Jag hade nog en känsla, att den mytomspunna skulle vara lite större (till omfånget)! Men så är det inte!

Första maj, första maj - varje sliten kavaj blir en mantel av strålande ljus!

Det var onekligen enklare förr, mer svartvitt, lättare att försåt skeendena, eftersom kunskaperna var sämre. Nu är det upp och ner vända världen. Moderaterna är det nya arbetarpartiet, säger dom, och klämmer åt småfolket allt dom kan och för över så mycket pengar dom kan på fyra år (mandatperioden) till den redan besuttna överklassen, de rikaste tio procenten. Åha ja ja!

Och Göran Persson - socialdemokraternas baneman - är godägare och besutten, Mona Sahlin vill ha återställare, och försöker skapa en ny verklighet eftersom den riktiga verkligheten är för jobbigt.

Åha ja ja!


Bloggen har nu vilat någar veckor, legat i träda i väntan på bättre tider, jordmån för nya ord! Eller gamla, i ny tappning.

Fram till midsommar kommer det 10-15 nya inlägg, åtminstone ett per vecka.

Det kommer inte att handla särskilt mycket om kändisar som jag nästan mött. Snarare om filmer jag gillar, kanske något om mina favoritskådespelare, och då om de mindre kända. Vi får se vad det månde bliva.

På återseende - högt ärade läsare

Ärade läsare,

I denna förnämliga blogg, om jag får säga det själv, kommer inga nya inlägg på ett tag, i vart fall inte före den första maj.

Bloggen startade som ett hobbyprojekt, medans jag funderade på inriktningen - i en annan blogg. I det stora hela blev det inte så mycket funderande över den andra,  jag behöll inriktning och allt annat, det blev enklast så.

Jag har visserligen inte betat av alla kändisarna än. Det finns många fler:

• Bosse Ringholm
• Mona Wessman
• Mats Waltin
• Robert Wells

För att nämna några,

Jag tror emellertid att jag stänger kändisspåret - för den här gången. Det är jag klar på. Möjligen nischar jag in mig på något annat ämne, som ligger mig varmt om hjärtat. Vi får se.

Om du inte har något annat, viktigare för dig, kan du kolla bloggen

http://latmasksamtal.blogg.se

Där kan det dyka upp nåt intressant ibland, om man har tur.

Som sagt, något inlägg kan inte förväntas före den 1 maj. Hej så länge.

Jaha ja - tänkte jag. Där sitter Bengt Grive på min plats, och det hände sig år 2001.

Jag hade avslutat ett möte tidigare än beräknat, och spurtade med Arlandaexpressen och apostlahästarna mot Arlanda, för att komma hem med ett tidigare flyg. Jag kommer fram till gaten när den ska stänga och kommer med ett nödrop med den åtråvärda flighten (bättre att vara hemma klockan fem jämfört med åtta) och som sista man går jag nöjd ombord och där sitter alltså Bengt Grive på min plats på första raden till vänster. Planet var långt ifrån fullsatt, men jag ville inte börja flytta om passagerare, det brukar bli rätt dålig stämning då. Grive må ju vara kändis - men han såg också ut som en man som i vart fall, med viss marginal passerat 70, och då måste man visa respekt (för åldern - tycker jag)!

När jag och flygvärdinnan försökte reda ut var jag skulle sitta, frågade Bengt G om han satt på min plats. Javisst - det är ingen fara, jag tar en annan plats - sa jag! Sen visade det sig att hans riktiga plats var den tomma bredvid, och då satte jag mig där i stället.

Man vill ju inte vara påträngande med önskemål om samtal och så. Jag tänkte att jag ligger lågt, han får bestämma kontaktnivån. Först sa han tack för hjälpsamheten och då sa jag inget att prata om, sen frågade han om jag var på väg till Sundsvall för att jobba, och då sa jag att varit i Stockholm på jobb. Jaha sa han, över dan, blir det inte jobbigt det. Ingen fara om det bara är 1 gång i veckan, fortsatte jag - och sen var samtalet igång. Jag frågade om han skulle upp till Sundsvall på jobb (det visste jag i och för sig - eftersom jag sett att han medverkat i något café-program). Han sa att det var kul att hålla på med extrajobb, eftersom han blev stimulerad av det, han kände sig piggare då, sa han. Han såg i och för sig väldigt vaken ut, men jag förstod senare att han snarare var 80 än 70 år.

Sedan pratade vi fotboll för hela slanten. Han gillar Djurgården (tror jag) och han hade naturligtvis träffat en av Sundsvalls stora fotbollssöner (Anders Grönhagen), sedan pratade vi om Gif Sundvalls möjligheter att etablera sig som allsvenskt fotbollslag. Han hade pejl på det mesta och verkade mycket allmänbildad.

Flygresan gick fort och när vi gick av planet, frågade jag om han hade skjuts, i annat fall kunde vi dela taxi. Tack för det sa han, men det står en taxi och väntar på mig sa han. Sen sa vi hej till varandra och gick åt varsitt håll.



Bengt Edvin Axel Grive (f Gustafssson 1921-2003) var en av de stora TV-profilerna från 1960-talet och de följande 40 åren. Han kommenterade bl.a. tennis (Björn Borg i Wimbledon), konståkning, men även fotboll och bordtennis (som han själv utövade, undrar om han inte har något svenskt mästerskap till och med?). När han kommenterade konståkning blev han, förutom sitt kunnande, känd för alla nya färger han skapade som t.ex. mörkvitt och blåbärsrisgrönt.

Han har briljerat med sina kunskaper i några av de tidiga programmen - På Spåret. Han har en dotter som heter Madeleine (-56), som också jobbar som bl.a. kulturjournalist.

Nu verkar bloggen funka igen. Då blir det inlägg snart, kanske på lördag.

Rubriken har inget med inlägget att göra. Filmen är i alla fall bra. Leonardo di Caprio (f -74) är i alla fall en mycket bra skådis.

Det verkar vara snö på ledningarna, inte mycket funkar på bloggen. Hoppas teknikbekymren reder ut sig snart!

Jag kan inte lova något inlägg förrän till helgen, men då kommer nåt spännande, jag lovar!

Ärade, tålmodiga läsare. Jag får inte till mitt Bengt Grive inlägg.

Och nu är det dags för en dryg veckas semesterledighet, vilket innebär, inga inlägg på två veckor.



Jag är förtvivlad, men kan inget göra, skrivkramp är förnamnet, men kolla om två veckor, då hoppas jag att det står något nytt.

Lev väl - så länge!