sundsvall

När jag vaknade imorse, kändes vänster öra aningen varm. I någon mening avvikande från hur öron brukar kännas på morgonen. Normalt sett, tänker man väl inte på hur öronen känns! Eller? Det är säkert värre att vakna med ett eller flera öron (typ två) iskalla. Allt nog och emellertid, hade det under natten etablerats en finne på ytterörat, på toppen av den vackert välvda öronbågen. Jag tänkte skriva perfekt formade - men det är nog att ta i. En finne på örat är inte någon humanitär katastrof - men ändå värd en s.k. avvikelserapportering, som vi kan uttrycka det på byråkratmål. Själv tycker jag att finnar företrädesvis ska växa sig frodiga i pannan, centralt på någon av kinderna, gärna på näsan, kanske ena näsvingen. Det är bortkastat att ha en finne på örat, när ändå ingen kan beundra dess röda prakt!

På hemväg från jobbet, handlar jag på ICA-Ettan. Vid charkdisken frågar en aningen påstruken finne (men det hade lika gärna kunnat vara en gotlänning, medelpading eller hälsing), men nu var det en finne på örat - som av någon anledning ber mig om råd angående ett påtänkt inköp av Falukorv. Han berättar vidare att han nästföljande dag avser att åka till Finland, via Stockholm - och att han som färdkost helst ser Falukorv. Jag är inte korvexpert, men hjälper givetvis till i detta grannlaga ärende. Vid egna korv-inköp kollas främst  kött- och fetthalt, därefter pris. Då kan dilemma och vankelmod uppstå när hög kötthalt och lågt fettvärde kolliderar med priset för motsatsen! Men det behövde jag inte ta ställning till denna gången. Finnen hade blott två kriterier för det tänkta inköpet. Dels skulle korvens bästföredatum inte ha passerats. Och dels skulle den vara bra d.v.s. god. Jag gjorde en snabb korv-översyn och hittade ett objekt som jag - utan longörer -  föreslog. Han tackade för hjälpen och gick därefter med halvsnabba steg till kassan, bärandes en bit korv, rekommenerad av mig upa.

Så här spännande dagar kan upplevas på tundran i Sundsvall.