En dåres försvarstal
I någon mening pågår det en tyst statskupp i Sverige. I vart fall förs det över ofantliga förmögenheter till en rad politiska oligarker nära Reinfeldt i Alliansregeringen. Senast, LG Nordström som fick 900 tkr/månad i lön när han kliver in som tillfällig postchef. Lönen sätts av kompisen Marianne Nivert, som är Postens ordförande.
När Nivert konfronteras med lönesättningen säger hon att den inte är större än tidigare chefs. Som att det skulle ha med saken att göra! Nordström har redan en pension på cirka 5 miljoner kr/år från främst Staten. Nivert presterar inget som helst saklig argument med den fantasifulla lönen. Det låter mest som en dåres försvarstal.
Så här har det gått till. Posten behöver ny chef. Nivert ringer kompisen Nordström och erbjuder jobb. Javisst säger LGN. Du får 900 tkr/mån, säger Nivert. LG replikerar, men är det inte för mycket, blir det inte livat om jag får så mycket. Skit i det säger Nivert. Det är finanskris nu och ingen jävel hinner forska kring din lön. Vi mörkar så länge det går, och blir det mediadrev säger vi bara att det är marknadsmässigt lön, fortsätter Nivert. Men det är ju inte det, invänder Nordström - marknadsmässig lön är högst en tredjedel av 900 tusen! Oroa dig inte, det är stensäkert, säger Nivert. Det är bara att tacka och ta emot. Du får hjälpa mig en annan gång. Det är ändå bara skattebetalarna som betalar, det blåser över fort om det överhuvudtaget blir nåt snack. Sen får du fixa in mig i några styrelser, som tack för kaffet, säger Nivert.
Lönesättningen av LG Nordström är en ren provokation mot svenska folket. Att sen Nordström avstår från lön, är bara spel för gallerierna. Har han så dåligt omdöme att han ger sig in i denna såpa, är han inte lämplig som postchef, inte ens som tillfällig chef. Marianne Nivert är körd. Hon är omdömeslös och allmänheten saknar helt förtroende för henne.
När Nivert konfronteras med lönesättningen säger hon att den inte är större än tidigare chefs. Som att det skulle ha med saken att göra! Nordström har redan en pension på cirka 5 miljoner kr/år från främst Staten. Nivert presterar inget som helst saklig argument med den fantasifulla lönen. Det låter mest som en dåres försvarstal.
Så här har det gått till. Posten behöver ny chef. Nivert ringer kompisen Nordström och erbjuder jobb. Javisst säger LGN. Du får 900 tkr/mån, säger Nivert. LG replikerar, men är det inte för mycket, blir det inte livat om jag får så mycket. Skit i det säger Nivert. Det är finanskris nu och ingen jävel hinner forska kring din lön. Vi mörkar så länge det går, och blir det mediadrev säger vi bara att det är marknadsmässigt lön, fortsätter Nivert. Men det är ju inte det, invänder Nordström - marknadsmässig lön är högst en tredjedel av 900 tusen! Oroa dig inte, det är stensäkert, säger Nivert. Det är bara att tacka och ta emot. Du får hjälpa mig en annan gång. Det är ändå bara skattebetalarna som betalar, det blåser över fort om det överhuvudtaget blir nåt snack. Sen får du fixa in mig i några styrelser, som tack för kaffet, säger Nivert.
Lönesättningen av LG Nordström är en ren provokation mot svenska folket. Att sen Nordström avstår från lön, är bara spel för gallerierna. Har han så dåligt omdöme att han ger sig in i denna såpa, är han inte lämplig som postchef, inte ens som tillfällig chef. Marianne Nivert är körd. Hon är omdömeslös och allmänheten saknar helt förtroende för henne.
Slipsnissarna göder varandra
Idag behöver jag inte formulera mig själv ang. slipsnissekrisen vi genomlider, det gör Kalle Olsson i Dagbladet. På sidan 2 skriver han om bank- och finanskrisen, och girigbukarnas pensioner (som egentligen är lön och/eller bonus). Jag fortsätter på samma tema, men jag är inte opportunist. Redan år 2000 höll jag på att få slaganfall på frimicklarens Lars-Eriks Peterson (Skandia) och dennes mijardbonusaffärer.
Kalle Olsson menar att toppskiktet i Sverige består av en liten klick slipsnissar som vet att göda varandra på de mest smaklösa sätt. Det är ingen som helst rim och reson att kunna casha in 100- 200 mkr i pension, om man jobbat som bankdirektör i endast 1 och ett halvt år.
Nordea - som har fått mest publicitet - försvarar sig med att det är branschstandard, att ge höga pensionsrättigheter. Mats Odell som genom staten godkänt beloppen, säger numera att det är för höga belopp. Men han vill inte göra något åt saken.
Pensionsfrossan är lika påtaglig i Handelsbanken, som ska betala 71 oligarker i bankledningen 1.600 mkr i pension
Om nu pensionbeloppen skulle vara branschstandard, är det väl bara att ändra på standarden. Det måste vara hur lätt som helst att hitta en VD för Nordea som skulle tänka sig att slavarbeta för blott 2 mkr/år (dvs en tredjedel av nuvarande branchstandard) och sen erbjudas en pension på 10-20 mkr (dvs en tiondel av nuvarande branschstandard).
Girghethetens fula tryne har gett ett nytt ord branschstandard. Och som vanligt är det lätt att leka med mina spar- och pensionspengar, och låtsas som att det är marknaden som betalar, när det i själva verket är du och jag som betalar kalaset.
Bankdirektörerna får inte jobb pga kompetens, utan dom får jobbet för att dom känner rätt slipsnissar. Likadant fungerar utnämningsmakten. Det är fán dystert!
Kalle Olsson menar att toppskiktet i Sverige består av en liten klick slipsnissar som vet att göda varandra på de mest smaklösa sätt. Det är ingen som helst rim och reson att kunna casha in 100- 200 mkr i pension, om man jobbat som bankdirektör i endast 1 och ett halvt år.
Nordea - som har fått mest publicitet - försvarar sig med att det är branschstandard, att ge höga pensionsrättigheter. Mats Odell som genom staten godkänt beloppen, säger numera att det är för höga belopp. Men han vill inte göra något åt saken.
Pensionsfrossan är lika påtaglig i Handelsbanken, som ska betala 71 oligarker i bankledningen 1.600 mkr i pension
Om nu pensionbeloppen skulle vara branschstandard, är det väl bara att ändra på standarden. Det måste vara hur lätt som helst att hitta en VD för Nordea som skulle tänka sig att slavarbeta för blott 2 mkr/år (dvs en tredjedel av nuvarande branchstandard) och sen erbjudas en pension på 10-20 mkr (dvs en tiondel av nuvarande branschstandard).
Girghethetens fula tryne har gett ett nytt ord branschstandard. Och som vanligt är det lätt att leka med mina spar- och pensionspengar, och låtsas som att det är marknaden som betalar, när det i själva verket är du och jag som betalar kalaset.
Bankdirektörerna får inte jobb pga kompetens, utan dom får jobbet för att dom känner rätt slipsnissar. Likadant fungerar utnämningsmakten. Det är fán dystert!
Pensionsfrossa
Att bank- och finanskrisen har sin grund i girighet och brist på politiska styrmedel (regleringar) inser vi säkert alla till mans. Ansvaret delas alltså mellan de som har den politiska makten, och de girigbukar som kan utnyttja systemet för eget berikande.
Att helt avreglera marknader, som t.ex. elmarknaden i Sverige är dömt att misslyckas.
Eftersom det tycks vara nationalstaterna som i förlängningen, måste säkra vidlyftiga spekulationer, förefaller det väl rimligt att spelregler utformas, så att de värsta avarterna av egenberikande försvåras. Det är trist att gamla, sjuka och såväl under-, som medelklass nu får finansiera bankernas lekstuga, genom skattemedel och andra välfärdsavståenden. Det är dystert.
Man kan ju inte låta bli att lyfta på ögonbrynen åt kamratgängens pensionsfrossa i Nordea. Först en fet lön för bankdirektörerna. I min enfald trodde jag att den exceptionellt höga direktörslönen motiverades med en rejäl riskpremie. Men icke, sa Nicke. Bankdirektörerna löper ingen risk att tappa pengar, även om det blir sparken efter kort tid. Med en normal livslängd kommer pensionsåtagandena att uppgå till mellan 100 - 200 miljoner kronor. Det är helt sanslöst.
Jag kan inte förstå att styrelser godkänner sådana utfästelser med delvis mina pengar. Är det så enkelt som det tycks vara i Nordea, att styrelseordföranden (statens representant) Hans Dahlborg, själv sitter på en pensionsrätt på 120 mkr, och givetvis vill se till att hans kompisar får lika bra betalat som han själv får?
När Nordea konfronteras med saken, säger Informationschefen att pensionsöverenskommelserna är branschstandard. Det är inget bra svar, eftersom bankerna inte gör något bra jobb - och då borde inte toppcheferna sko sig själva med spararnas pengar. Även bankdirektörerna borde väl ha lön relaterat till utfört arbete!
Själv tar jag ut mina småpengar i Nordea och sätter in dom på Riksgälden.
Att helt avreglera marknader, som t.ex. elmarknaden i Sverige är dömt att misslyckas.
Eftersom det tycks vara nationalstaterna som i förlängningen, måste säkra vidlyftiga spekulationer, förefaller det väl rimligt att spelregler utformas, så att de värsta avarterna av egenberikande försvåras. Det är trist att gamla, sjuka och såväl under-, som medelklass nu får finansiera bankernas lekstuga, genom skattemedel och andra välfärdsavståenden. Det är dystert.
Man kan ju inte låta bli att lyfta på ögonbrynen åt kamratgängens pensionsfrossa i Nordea. Först en fet lön för bankdirektörerna. I min enfald trodde jag att den exceptionellt höga direktörslönen motiverades med en rejäl riskpremie. Men icke, sa Nicke. Bankdirektörerna löper ingen risk att tappa pengar, även om det blir sparken efter kort tid. Med en normal livslängd kommer pensionsåtagandena att uppgå till mellan 100 - 200 miljoner kronor. Det är helt sanslöst.
Jag kan inte förstå att styrelser godkänner sådana utfästelser med delvis mina pengar. Är det så enkelt som det tycks vara i Nordea, att styrelseordföranden (statens representant) Hans Dahlborg, själv sitter på en pensionsrätt på 120 mkr, och givetvis vill se till att hans kompisar får lika bra betalat som han själv får?
När Nordea konfronteras med saken, säger Informationschefen att pensionsöverenskommelserna är branschstandard. Det är inget bra svar, eftersom bankerna inte gör något bra jobb - och då borde inte toppcheferna sko sig själva med spararnas pengar. Även bankdirektörerna borde väl ha lön relaterat till utfört arbete!
Själv tar jag ut mina småpengar i Nordea och sätter in dom på Riksgälden.
Högerpolitik
Att USA-politiken inte fungerar under George W Bush räkning har vi blivit brutalt påminda om. Bank- och finanskrisen beror främst på vanstyre i USA, och nu får resten av världen vara med och betala notan.
Den svenska högerpolitiken under Reinfledt fungerar inte heller, varken i teorin eller praktiken.
Som en obehaglig påminnelse om att träden inte växer upp till himmelen kommer nu sämre tider. Hela den svenska, numera utlandsägda, bilproduktionen är på väg mot konkurs, varslen och arbetslösheten ökar dramatiskt, och kejsaren Reinfeldt är naken.
Det verkar inte som högern räknat med dåliga tider. Tänkte inte på säger Anders Borg, och låter mer och mer, som Peter Dalle i Lorry. Fast särskilt roligt blir det aldrig, genom skattesänkningar för överklassen, försäljning av statliga bolag (kassakor) till utländska ägare och genomgripande försämringar av arbetslöshets- och socialförsäkringar. Underklassen får betala överklassens skatterabatter. Vid årsskiftet kastas 50 tusen ur sjukförsäkringen, och den ökande skaran arbetslösa hamnar snart på existensminimum. Vad som då händer med boende, barn och blomma - törs jag knappast tänka på.
En halv miljon har redan lämnat A-kassan, när avgifterna chockhöjdes och ersättningen sänktes. Varje del av arbetslöshetsförsäkringen ska nu vara självfinansierad, vilket inte fungerar när hela branscher är på väg att omstruktureras. Om nästan alla bilarbetare blir arbetslösa, vilka ska då betala avgiften?
Verkar det inte rimligt att samhället (du och jag) ändå solidariskt ska hjälpa till att stötta gamla, sjuka och arbetslösa genom de allmänna försäkringar som varit Sveriges adelsmärke. Pengarna gör bättre nytta i en solidariskt försäkring än hos överklassen.
Högerpolitiken fungerar inte, för vanligt folk. Bara för överklassen.
Den svenska högerpolitiken under Reinfledt fungerar inte heller, varken i teorin eller praktiken.
Som en obehaglig påminnelse om att träden inte växer upp till himmelen kommer nu sämre tider. Hela den svenska, numera utlandsägda, bilproduktionen är på väg mot konkurs, varslen och arbetslösheten ökar dramatiskt, och kejsaren Reinfeldt är naken.
Det verkar inte som högern räknat med dåliga tider. Tänkte inte på säger Anders Borg, och låter mer och mer, som Peter Dalle i Lorry. Fast särskilt roligt blir det aldrig, genom skattesänkningar för överklassen, försäljning av statliga bolag (kassakor) till utländska ägare och genomgripande försämringar av arbetslöshets- och socialförsäkringar. Underklassen får betala överklassens skatterabatter. Vid årsskiftet kastas 50 tusen ur sjukförsäkringen, och den ökande skaran arbetslösa hamnar snart på existensminimum. Vad som då händer med boende, barn och blomma - törs jag knappast tänka på.
En halv miljon har redan lämnat A-kassan, när avgifterna chockhöjdes och ersättningen sänktes. Varje del av arbetslöshetsförsäkringen ska nu vara självfinansierad, vilket inte fungerar när hela branscher är på väg att omstruktureras. Om nästan alla bilarbetare blir arbetslösa, vilka ska då betala avgiften?
Verkar det inte rimligt att samhället (du och jag) ändå solidariskt ska hjälpa till att stötta gamla, sjuka och arbetslösa genom de allmänna försäkringar som varit Sveriges adelsmärke. Pengarna gör bättre nytta i en solidariskt försäkring än hos överklassen.
Högerpolitiken fungerar inte, för vanligt folk. Bara för överklassen.