sundsvall

 

Det går mot höst, och livet på tundran i Sundsvall, är stillsamt. Jag är stugvakt, och chef över köket. I helgen lagade jag fisksoppa. Det är svårt med fisk, "felmarginalerna" är mindre, jämfört med kött, som man kan misshandla mer Om man steker fisk, vill man gärna ha lite marginal, vilket oftast inenbär att det blir för torr. Lyxigt värre är saffran, som kostar 32 kr för 0,5 gram. Saffran ger fin, gul färg, men det (går sannolikt) lika bra med gurkmeja (som tillhör ingefäraväxtfamiljen). Det tar jag nästa gång.

 

Snar är det skördetid. Det är inte mycket, men något (1).

 

Giffarna Sundsvall har hamnat i trångmål i serien. Två förluster på raken, gör att det - som vi hoppades - givna plasen till nästa års allsvenska är mycket osäker. Blott 6 matcher kvar, 18 poäng att spela om. Detta handlar om fotboll, som några säger är - det gröna fältets schack.

Igår var jag till verklighetens folk, och träffade välfärdens kärna - jag var alltså till mamma.

Det märks att det är val snart. Gamla begrepp blir som nya, när orden får annan innebörd. När
Anders Borg och Fredrik Reinfeldt pratar, låter det som himmelriket är nära. Halleluja! Fast det
är nog inte alla som släpps in hos St Per.

Arbetslös, sjuk eller fattig - fy fy fy, det blir inget himmelrike här inte!

Många av dom inte inte var utanför för fyra år sedan, dom visste kanske inte att dom led av
utanförskap, har blivit det, på grund av Alliansens politik. Betydligt lägre ersättning, ibland från
annan huvudman, gör en inte gladare.

Jag kan bara hålla med högern, när dom proklamerar sitt vallöfte. Det är bättre att vara rik
och frisk, än sjuk och fattig. Jag kunde inte sagt det bättre själv! Större skattesänkningar för
den rikaste tiondelen i Sverige, och lägre A-kassa och sjukpeng, och högre skatt för fattig-
pensionärerna! Så måste det bli i högerns förlovade land.

Det har varit en riktigt fin sommar. Egentligen en sommar, som det var förr. Varmt (men inte outhärdligt varmt), tropiska nätter och några enstaka dagar med mulet väder och några mm regn! Plommonträdet är på väg att berika oss med 2 plommon. Jag är dock osäker om tillväxten orkar ända fram till skörd. 

Blommorna är M´s skötebarn. Vid anmaning vattnar jag, annars inte.

Vi har en rätt sympatisk uteplats i österläge.

Denna veckan har jag slagit dank, d.v.s latat mig. M har börjat jobba, och jag jobbar också - fast ändå inte! Jag fixar och donar hemma, lagar mat - om jag känner för det, och fuskstädar, när andan faller på. Nästa vecka är det något möte - tror jag, men det är långt dit. I veckan har jag också varit till mamma, hon tacklar av, men vägrar flytta från huset. Bror har gjort ett jättejobb med att laga taket, som behövde åtgärdas.

På något underligt sätt har en viss frihetskänsla infunnit sig! Det är skönt att för en tid, slippa alla måsten. Frågan är om man ska ge sig in i Grottekvarnen igen? Jag sliter med frågan.

Jag har i alla fall bytt hårddisk på en av datorerna. Det låter lätt - men det är det inte, i synnerhet inte för mig, som har två tummar mitt i handen, och en i reserv. Bara att plocka ut hårddisken  ur lapptoppen, därefter ta ut den från det omslutande metallhöljet samt identifiera hårdvaran - kräver sin man. Med hjälp av J1 fick jag till det. Om drivrutiner har jag bara vaga begrepp om. Det har inte J1. I någon mening kvarstår förvirringen - om vad och hur vi skulle/borde göra - men nu på en högre kunskapsnivå! Nästa gång fixar jag det själv. Möjligen är det grandiosa föreställningar - men det kan vi avhandla en annan gång!

Vi har mest varit på hemmaplan i sommar. Vi har hängett oss till visst umgänge med släkten, och träffat goda vännr. Fotbollen kräver sitt.  Först var det fotbolls-VM och nu är det Gif Sundsvall, för hela slanten. Det går bra för oss - peppar, peppar!

M sliter på jobbet, barnen likaså på sina jobb.

Som vanligt är det stor fotbollsunderhållning på IP, när Gifflarna Sundsvall spelar. Ikväll vann vi med 3-2 mot Ljungskile. Jag och J1 var där - trots att matchen gick på TV. Även J2 skulle varit med, men fick förhinder. Gif Sundsvall ligger tvåa i serien (superettan). Bara åtta matcher kvar.

Tiden bara rusar iväg, men imorron fredag ska jag samla ihop mig för ett inlägg.

Bara 11 grader nu, strax före elva, burr - hösten har skickat en inbjudan!

Sköt om sig! Natti, natti i slott och statarlänga!

M får ibland skämmas över mitt aparta beteende. Skämmas är väl kanske inte rätt ord, snarare blir hon bekymrad! Igår var det dags igen!

I samband med Göteborgsresan gick naturligtvis glasögonen sönder, det var ett fäste som spruckit, glasögonen kan användas, dom hänger lite, men inte kan lagas, nya "ögon" beställs, kostnad - ingen, garantijobb, nya bågar måste väljas.

Glada i hågen åker vi mot Sundsvalls centrum - eller downtown för den som gillar anglosaxiska uttryck - för besök hos optiker. Jag tycker det är rimligt att M är smakråd, eftersom hon får dras med mitt "nya ögonutseende"! Sedermera fick även J1 och I säga sin mening.

Det regelbundne läsaren vet ju att det ständigt pågår aktiviter i Sundsvall. Idag börjar den s.k. drakbåtsfestivalen som pågår i dagarna tre. Detta har fått till följd att halva fisktorget, som normalt härbärgerar parkerade bilar, är avstängt. Vi tar ändå gud i hågen, hoppas på det bästa - och åker ändå över den lilla bron, in på torget för att hitta en parkering.

M som har falkögon  ser genast en ledig parkeringsruta, som hon rekommenderar, visserligen måste vi ta en omväg eftersom det kortaste vägen är enkelriktad. När vi kommer runt och ska köra in i rutan kommer en bil i halvhög fart, trotsande förbudsskylten och kör in i den lediga rutan. Det kändes lite irriterande, men sådana smällar får man ta ibland.

Jag kollar runt, det finns inga andra parkeringar lediga. M ser mitt irriterade kroppsspråk och säger genast.

 

- Du går inte ut!

- Jag ska bara kolla trafikskylten, säger jag - öppnar dörren, går ut, slår igen bildörren.

 

Jag går de få stegen till skylten och ser tecknet för enkelriktat. Jag kan inte förneka att jag är lätt förbannad och går bort till mannen (men det hade lika gärna kunnat vara en kvinna), som stulit min parkering, och frågar om han var från Sundsvall. Det var han, sa han! Man hoppas ju att idioten är utomsocknes, och därmed ovetande om lokala förhållanden. Sen frågar jag om han sett förbudsskylten. Javisst, sa han! Han var nog förvånad över min fråga. Jag förklarade att jag var på väg in i den tomma parkeringsrutan, när han kom mot färdriktningen. Då säger mannen att han inte sett någon väntande bil, möjligen som en delförklaring till sin regelvidriga bilkörning. I samma veva blir en annan parkering ledig och jag går mot bilen och kör sedan in i denna lediga parkeringsrutan. Vi reder inte ut vad som är äpple och päron - typ! Och lika bra är väl det.

 

När jag kommer tillbaka till Puggen/bilen säger M, och skakar på huvudet ;

- Du förnekar dig aldrig.

- Jag ville bara höra om han sett förbudsskylten, sa jag, och fortsatte. Om han kör på det sättet kan han orsaka en olycka.

 

Fast egentligen handlar det om varför några ska åka på en räkmacka, men man måste ändå välja sina strider. Att köra mot enkelriktat och sen "låssas"  som om det regnar, imponerar inte direkt på mig. De svagsinta - typ jag - som följer de vanligaste trafikreglerna, får skylla sig själva. Han, felköraren (eller rättköraren enligt nya moderaternas terminologi) måste ha varit nyliberal körande under parollen" - skit i andra, ta för dig själv i alla lägen!

 

Jag är långt ifrån ofelbar, och har man otur blir man ihjälslagen på P-platsen. Så i någon mening kanske man bör sila mygg och svälja kameler.

 

Slut från Sundsvalls-stäppen där trafikdjungels lag råder (ibland)!

 

 

Begravningar är inte kul, men det måste gå. Syster och jag deltog och prästen var bra! För den som undrar, kan jag berätta att detta är Partille kyrka.

SJ är som det är, något måste göras, men exakt vad är jag inte korpulent nog att avgöra. Rätt ska vara rätt, mellan svartsynsattackerna finns också positiva inslag. Själv var jag helt i onödan uppe i ottan redan på torsdagen, men det har jag redan berättat.

Syster åkte från Stockholm på fredagsmorgonen, X-2000-tåget skulle avgå strax efter sex, men försenades cirka 40 minuter direkt. Det bådar inte gott, eftersom försenat tåg, släpper fram alla andra tåg. I Herrljunga pratar  syster, vänligt med personalen och får löfte om taxi från Göteborgs central till Partille. När tåget blir ytterligare sent, och inte ens taxi skulle hjälpa henne att komma i tid, gör SJ ett extrastopp vid Partille pendeltågstation och släpper av syster.

Lyhört och "snyggt" gjort! 

Efter begravningsgudstjänst och minnesstund drack vi gravöl med Osbournes familj. Detta är en bild från hotell Eggers bar, snett till höger från Göteborg central betraktat. Det är en trevlig bar, där Osbourne och jag tog en bärs, när andan föll på.

Gravölet mm intogs på Sonjas Pizzeria vid Kyrktorget i Partille. Där rekommenderas vegetarisk pizza med salami (Osbournes favvo) eller kebabtallrik med pommes.

Livet går vidare. Regnsäsongen har börjat, men värme finns det alltid gott om i Sundsvall. Roxette och Lundell har haft konsert på IP. Vilket för tankarna till Gifflarna (fotboll), som hänger med i serietoppen i superettan.

Jag är på väg till Göteborg. för att närvara vid Osbournes begravning i Partille kyrka, imorron fredag. Tack och lov är jag ute i god tid.

Pigg som en mört kliver jag upp 04.25. Som god hustru skjutsar givetvis M till tåget, med avgångstid 05.08. Det är tveksamt om hon gillar att vara uppe med tuppen.

Vi kommer iväg i god ordning, nästan framme i Gävle (Hille) blir det stopp pga transformatorfel. Vi blir stående på spåret i tre timmar, sen kryper vi vidare och anländer fyra timmar och en kvart sena till Stockholm central. Jag ilar till kundservice, i centralhallen för att boka om min anslutning till Göteborg, och får givetvis beskedet att tvåtåget är fullbokat, men att jag kan klämmas in på 16.10 avgången, vilket jag accepterar.

SJ är väl rustade att ta hand om oss, ombokningskön är kring 50/60 meter, och den tappre SJ-tjänstemannen gör vad hon kan, men kanske borde hon haft hjälp av några kollegor. Hjälp fick hon efter en stund, då var dom två. Att stå i kö, är inte min bästa gren - typ!

Även detta tåget framförs med reducerad fart, som max 160 km/t istf 200, vilket gör att vi  blir cirka 20 minuter sena till Göteborg.

Sju timmar sen kommer jag alltså till Göteborg, men osvuret är bäst. Vi har ännu inte passerat Herrljunga.

Det är lite oflyt för SJ, men det går ingen större nöd på mig, ingen egentligen.