sundsvall

Jag kollad lite på Kay Pollaks succefilm, från 2004 - Så som i himmelen, på dumburken igår. Filmen handlar om en världsberömd dirigent (Michael Nyqvist) som efter många framgångsrika år, återvänder hem, och då tar hand om den lokala kyrkokören.

Då slår det mig att jag träffat Kay Pollak, det är visserligen mer än 10 år sedan,  men ändå.

Han gör ju inte film så ofta, däremellan är han ute och föreläser, oftast på temat, självkänndedom, personlig utveckling, kommunikation mm - och det var i ett sådant sammanhang vi träffades, i en paus.




Man kan säga vad man vill om Pollak, men han har - tror jag i alla fall, vanligtvis - mycket  energi och han gestaltar det han vill säga, rätt så övertygande. Själv har jag jättesvårt för den här formen av new age influerade lösningar. Jag är - som bekant - skeptisk mot det mesta.

Han är rätt lång och gänglig, jämfört med mina modesta 175 cm, lätt att prata med och vettig i det stora hela. Jag kom ihåg att jag frågade, hur han gjorde när han inte hade den energi som egentligen behövs för att föreläsningen eller utbildningen ska fungera på avsett sätt. Den kräver nog att Pollaks egen person, bär konceptet på sina axlar för att det överhuvudtaget ska funka. Innehållsmässigt förefaller konceptet aningen svajigt!

Jag kommer inte riktigt ihåg vad han svarade - men jag tror att han sa nånting i stil med att han inte kunde prestera maximalt jämt, utan det gällde att göra det bästa av det som händer, när det händer. Vilket  verkar vara en klok och realistisk livshållning.

Jag har nästan rört vid Eagle-Eye Cherry, i alla fall har vi suttit bredvid varandra, en halvtimme.

Under några år, från 1998 fram till 2004 reste jag rätt mycket, oftast mellan Sundsvall och Stockholm, så mycket att det var lönsamt med ett pendlarkort på flyget (jag blir lite impad själv - så här i efterhand). En och annan utlandsresa blev det också, under de åren.

2001 var jag på en internationell konferens i Paris. Det låter kanske märkligt - men det som gav mest intryck var de Afrikanska delegaternas berättelser från sin vardag. Dom berättade om uppbyggnads- och  kommunikationsproblem mm. Hur får man tag på folk som inte har telefon, radio TV, det finns inte  vägar överallt, inte mycket tunnelbana direkt  och definitivt inte Internet på alla ställen ute i bushen! Det var nyttigt att höra  andra än våra egna I-landsintryck och problematisering av ickeproblem.



Eftersom jag under flera år hade pendlarkort, får man tillgång till lounger (flygplatsdagsis för ett urval vuxna)  och det fick jag på CDG i Paris, när jag skulle åka hem.

När jag sitter där och dricker kaffe kring 10.30 (en av mina få grundregler är att undvika alkohol före 12.00 och helst på dagen, det blir bara tungt att jobba då) - vilken kommer då in i lokalen och sätter sig bredvid mig. Helt rätt Eagle-Eye Cherry i egen hög person.  Han såg ut som folk gör mest, han läste en tidning, ringde ett mobilsamtal och drack vatten.

Eagle-Eye föddes 1968, pappan heter Don Cherry och hans halvsyster  heter Neneh Cherry. Eagle-Eye slog igenom med Save me 1997, och det har varit rätt tyst om honom (trodde jag) - men läser man på nätet har han gjort jättemycket genom åren, spelat med Santana och syster,  gett ut fem album.   

För inte så länge sedan, när M och jag väntade på Stockholms Central för den dryga tre timmar långa (eller korta för den som vill) tågresan till Sundsvall, började hungern härja i våra sargade kroppar. Sundsvallståget avgår vanligtvis från spår 8, ibland spår fyra - men oftast spår åtta, som ligger i den norra delen, vilket kanske inte är så konstigt. Sundsvall ligger norr om Stockholm, förtydligande om detta är nästan onödigt,  men det kanske är någon obekymrad sörlänning  med bristfälliga geografikunskaper som  oförhappandes läser denna anspråkslösa blogg. Allt nog och emedan.

I Centralhallens norra del på vänster sida, om man kommer från nyssnämnda Centralhall finns ett ställe där man kan köpa asiatisk snabbmat (Asian Station) och brevid finns möjligheter att köpa pizza slicar.

När vi stod där utanför och funderade på asian eller pizza kommer ingen mindre (eller större för den som vill det) än Fredrik Lindström gående förbi oss, in på Asian Station, beställer mat som han sedan - som vi uppfattar det - obekymrat, men koncentrerat äter vid ett av borden. Så kan det gå - om inte haspen är på. Här pratar vi om nästan kontakt, det handlar om dm!

 

Fredrik Lindström föddes 1963 i Eskilstuna. Han har varit ståuppare och gjort mycket TV. Hans nuvarande nisch är språkprogram på TV. Just nu går programserien Världens modernaste land. Tidigare serier har varit Värsta språket och Svenska Dialektmysterier. Han verkar gilla dialekter och hoppar själv gärna mellan Eskilstunamål, Örebro-dialekt och hamnar inte sällan i  något Norrländskt idiom. Nya serien är inte lika bra som dom tidigare - men sevärd ändå!

Det finns några oskrivna lagar och en av dem är att män inte pratar med varandra, vid utförandet av naturbehov, modell mindre - på offentliga toaletter. Så är det bara,  jag tror inte att det handlar om homofobi, men på något sätt är det ingen bra plats för samtal.



För några år sedan stod jag och gjorde det mindre naturbehovet på Landvetter, av någon anledning finns toaletterna en trappa ner i entréhallen, och då gled ingen mindre än Lars-Gunnar Björklund, legendaren, myten, människan upp vid min sida och gjorde det han skulle. Det var inte mycket kommunikation mellan oss. Men det var närhet. Även kändisar tycks ha naturbehov. Det sista kanske är ett onödigt påpekande.

Lars-Gunnar Björklund föddes 1937, han är/var legendarisk sportjournalist, i Hylands anda, i samma generation som Tommy Engstrand och Bosse Hansson.

Han har jobbat mycket med TV och han fick, som förste sportjournalist, stora journalistapriset 1971. Han avslutade sin karriär på Tipstjänst.

Där sitter Tomas Ledin tänkte jag, för en tid sedan, när jag satte mig på Arlanda Expressen på Centralen för den cirka 18 minuter korta färden till Arlanda.

Det var mitt i dan och lite folk i rörelse. Han satt på höger sida och jag satt i samma rad, fast på vänster sida, vi var max två meter från varandra, men särskilt mycket kommunikation mellan oss var det inte, knappt ens en blick.

Han pratade mest i sin Ericsson nalle, vilket kan vara ett problem när man åker tåg (alltså att prata i mobil märkesoberoende), man kastas vanligtvis ut ur samtalet när ny basstation fångar upp signalen, men ändå inte.  Min andra tanke var att det är väldigt lite som gör sig självt. Han försökte reda ut något administrativt problem på telefon, och det lyckades - tror jag!

Tomas Ledin ger ett mycket vänligt intryck numera. När han var ung var han mer nasal och tuff, men åren har slipat kanterna, även på honom.



För några år sedan var M och jag på konsert i Sporthallen i Sundsvall. Tomas Ledin körde då en akustisk konsert, och den var helt okej, kanske lite mesig för min smak, men ändå inte.

Tomas Ledin föddes 1952 i Jämtland,  växte upp i Sandviken, med rötter i Ådalen.  Jag tror att åtminstone en av föräldrarna är lärare. Knivhuggarock (-75) var den första riktiga hitten. Han var med i Melodifestivalen -80 (Just nu), han gifte sig 1983 med Marie (Stickans dotter). På senare år har han gjort flera kultlåtar. I natt  natt är jag din. Vad gör du nu för tiden!

Tomas Ledin är rätt stor - han ser vältränad ut, kortklippt hår, möjligen lite kameral approach dvs cool, kring 183 lång.

Jag har aldrig träffat Carl Bildt. Jag har träffat många politiker - inte så många från elitdivision, men i alla fall några. Dom allra flesta är rätt så sympatiska i det lilla sällskapet, när inte varje ord måste vägas på guldvåg.

Carl Bildt föddes i Halmstad 1949, han är inne på sitt tredje äktenskap och är sonsons sonson, till en tidigare statsminister Gillis Bildt (1820-1894). Även om mina sympatier för det moderata anhanget är begränsade, kunde jag nog förstå och gilla Reinfelts val av Bildt som utrikesminister.

Över tid har jag nog ändrat uppfattning om utrikesminister Carl Bildt, från lite nördaktigt och fjompig till helt okej. Visserligen baserar jag min uppfattning bara på den bild media målat av honom - men på något sätt förmedlar han ändå nån form av trovärdighet, sina skorrande R och bristande sångröst - till trots! Hans moderata störning verkar förhållandevis modest.



Därför blir jag besviken hur han hanterar f statsekreteraren Lars Danielssons anställningsvillkor. Danielsson verkar ha en anställning på UD,  men får ingen lön och inga arbetsuppgifter. Det är ju ren skandal.

Jag har ingen som helst anledning att försvara Lars Danielsson, varför skulle jag göra det. Hela sosseregeringen klantade ju till Tsunami-frågan, värre än värst. Men Danielsson har ju inte gjort något brottsligt. Han skyddar någon, det är klart, sannolikt är det f statsministern, men det var ju hans jobb!

Bildt verkar nu politiskt, utan stöd i lag/förordning eller annan praxis -  vilja straffa sossarna och Lars Danielsson, trots att det finns glasklara statliga regler för återgång i arbete efter tjänstledighet. Det  finns anställningsavtal, praxis och tillämpliga kollektivavtal.

Det är ju synd att Carl Bildt fortfarande verkar vara nörd  och klantskalle, egenskaper  man trodde han växt ifrån!

Min enkla uppmaning  till Carl Bildt är, sätt Danielsson i jobb precis som  regelverket föreskriver. Sluta upp och fjanta, försök bli vuxen och uppträd som den statsman du vill vara.