Åh en sån dag
Om man vill resa från Sundsvall till Stockholm ärnog tåg ett rimligt alternativ. Anslutning till tåget, från bostaden, fungerar ibland. Tågtaxin ska hämta 30 minuter före avgång fr. centralen. Det funkar så där - tycker jag, jag har erfarenhet. Det finns inte särskilt mycket marginal för förseningar. Ibland är taxin så sen att dom kör (nästan upp) på perrongen. Denna gången var taxin bara 8 minuter sen, vilket med mina referenser var helt okej. I god ordning kunde jag ansluta till SJ avgång 08.08.
På tåget fick jag en "tvåa" helt för mig själv, vilket är ren lyx. Då kan man - utan hänsynstaganden - dricka kaffe och titta på datorn och/eller lyssna på radion.
Klockan hängde jag av mig den 15 juli. Men när jag reser fyller den sin funktion. Den observante betraktaren ser givetvis att datumet inte är korrekt.
Jag avverkar mitt möte, pratar med JC som är förkyld, kommer överens med honom om att träffas i gamla stan, kring fem. Jag går sakta genom stan. Drottningatan söderut. Ser en bankomat, inser att jag behöver ta ut pengar. Gör det. Får mina pengar och kvitto. Jag tittar på kontoutdraget och känner inte igen uttagen alls egentligen. Saldot indikerar 1.553 kr. Min egen känsla var väl att de skulle finnas 10 ggr mer på kontot. Inser att kontot är kapat.
Jag ringer till M och ber henne kolla numret för att spärra kontot. M är förstående, tar fram numret, jag ringer till spärrservice, pratar med Peter, som är cool. Jag framför mitt ärende. Han lyssnar. Jag förmedlar saken - och vi kollar saldo och uttagsposter. Han säger att han inte kan tala om hur det ser ut på mitt lönekonto (banksekretess), men genom sin kommunikation förstår jag att det inte helt förhåller sig som jag tror.
Vi kommer överens om att jag ska uppsöka närmaste bankomat för att ta ut ett nytt kontoutdrag. Jag gör det. Det nya kontoutdraget visar - det som borde visas. Jag ringer till Peter på spärrservice, som säger att jag sannolikt fått den föregående kundens kontoutdrag, när jag tog ut mina pengar. Märkligt tycker jag (hur är det överhuvudtaget möjligt?) - men är glad ändå. Jag slipper en massa kommande bekymmer. Så kan det gå, när haspen är på!
Nåt helt annat. Nu är det dags att boka julbord! i vart fall enligt DN. Julbord före jul är nästan värdelöst, tycker jag.
Efter bankomatsincidenten går jag sakta söderut på Drottninggatan och hamnar hastigt och lustigt rakt tillbaka på 80-talet. I en skivbutik strax före Rosenbad kör Adolpson och Falk en minimalistisk "konsert" för cirka 75 själar. Man känner igen - kontrollen blinkar blå, som är en riktigt bra syntlåt från 1981. Eftersom jag var positivt inställd till den dagliga livsföringen kändes det alldeles utmärkt att lyssna på dessa syntikoner några minuter.
Jag drar mig sen söderut för att träffa JC, vi käkar och dricker två lättöl. Sen går jag mot Centralen, tar Arlandaexpressen till Arlanda, och sen flighten 22.35 till Midlanda. Strax före tolv sätter jag nyckeln i huslåset. Därefter tandborstning, sömn.
Åh en sån dag!
På tåget fick jag en "tvåa" helt för mig själv, vilket är ren lyx. Då kan man - utan hänsynstaganden - dricka kaffe och titta på datorn och/eller lyssna på radion.
Klockan hängde jag av mig den 15 juli. Men när jag reser fyller den sin funktion. Den observante betraktaren ser givetvis att datumet inte är korrekt.
Jag avverkar mitt möte, pratar med JC som är förkyld, kommer överens med honom om att träffas i gamla stan, kring fem. Jag går sakta genom stan. Drottningatan söderut. Ser en bankomat, inser att jag behöver ta ut pengar. Gör det. Får mina pengar och kvitto. Jag tittar på kontoutdraget och känner inte igen uttagen alls egentligen. Saldot indikerar 1.553 kr. Min egen känsla var väl att de skulle finnas 10 ggr mer på kontot. Inser att kontot är kapat.
Jag ringer till M och ber henne kolla numret för att spärra kontot. M är förstående, tar fram numret, jag ringer till spärrservice, pratar med Peter, som är cool. Jag framför mitt ärende. Han lyssnar. Jag förmedlar saken - och vi kollar saldo och uttagsposter. Han säger att han inte kan tala om hur det ser ut på mitt lönekonto (banksekretess), men genom sin kommunikation förstår jag att det inte helt förhåller sig som jag tror.
Vi kommer överens om att jag ska uppsöka närmaste bankomat för att ta ut ett nytt kontoutdrag. Jag gör det. Det nya kontoutdraget visar - det som borde visas. Jag ringer till Peter på spärrservice, som säger att jag sannolikt fått den föregående kundens kontoutdrag, när jag tog ut mina pengar. Märkligt tycker jag (hur är det överhuvudtaget möjligt?) - men är glad ändå. Jag slipper en massa kommande bekymmer. Så kan det gå, när haspen är på!
Nåt helt annat. Nu är det dags att boka julbord! i vart fall enligt DN. Julbord före jul är nästan värdelöst, tycker jag.
Efter bankomatsincidenten går jag sakta söderut på Drottninggatan och hamnar hastigt och lustigt rakt tillbaka på 80-talet. I en skivbutik strax före Rosenbad kör Adolpson och Falk en minimalistisk "konsert" för cirka 75 själar. Man känner igen - kontrollen blinkar blå, som är en riktigt bra syntlåt från 1981. Eftersom jag var positivt inställd till den dagliga livsföringen kändes det alldeles utmärkt att lyssna på dessa syntikoner några minuter.
Jag drar mig sen söderut för att träffa JC, vi käkar och dricker två lättöl. Sen går jag mot Centralen, tar Arlandaexpressen till Arlanda, och sen flighten 22.35 till Midlanda. Strax före tolv sätter jag nyckeln i huslåset. Därefter tandborstning, sömn.
Åh en sån dag!
Kommentarer
Trackback